Chapter 3: sjunde födelsedagen– Jaså ni är tillbaka idag med. Ja då antar jag att jag får fortsätta berätta. Jag tror bara att det blir jag idag.* En dörr öppnas och en man kommer in *– Där har du fel. – Snape, gud vad det är kul och se dig. Fast det är alltid kul och se dig, även om du kommer varje vecka. – Jag vet inte om jag kan vara till nån hjälp, men jag kan alltid göra dig sällskap. – Du kan alltid hjälpa mig på något sätt, och jag tar gärna i mot ditt sällskap, det vet du. – Ja jag vet men jag frågar alltid det vet du. Nå vart var du? – Jo jag har berättat om när Voldemort hittade mig och när jag kom hem, så jag tänkte att jag skulle berätta om min sjunde födelsedag, efter som det inte händer så mycket under mitt sjätte år, allt vi gör är att rusta upp huset. Men du kan ju vara till hjälp här, efter som det var vid den här tiden du trädda in i mitt liv. – Ja det stämmer, ok vi kan börja innan du träffade mig. Mörkrets herre kom till mig två veckor innan din födelsedag, jag hade inte varit dödsätare så verst länge men stigit fort, och hjälpt honom bra, så han bad mig undervisa dig i magi, jag var så klart förvånad, men såg det även som ett privilegium. Fast jag var förvånad över att du fick använda magi när du var sju, jag påpekade det för honom, vilket inte var så smart gjort, han torterade mig i en halvtimme för att ha satt sig upp mot mig. Det är ingen mening att skälla på honom nu, Cara även om du vill det. Men i alla fall jag tackade ja, beredd på det värsta när han har skaffat ett barn. – Beredd på det värst, tack för den Snape.* skratt hörs från två personer *– Du var inte så farlig som jag hade väntat mig. – Tack, eller nått. Nu ska vi se vad som hände den dagen då. Jag vaknade på morgonen förvånad över att min födelsedag firades, på barnhemmet firades den aldrig det. Jag fick en häst som heter Blackstar, han är så underbar. Du får påminna mig om att jag ska ut till stallet senare. – Ok visste, fortsätt nu. – Visst. Jag och pappa byggde ett stall till Blackstar, och jag lärde mig rida väldigt fort. Jag ville få Voldemort att rida men han var nöjd så länge han fick se mig rida och vara glad. Visst var det en underbar present, men den bästa kom på kvällen. Kommer du ihåg hur jag reagerade? – Ja, jag hade gärna skrattat men minnet av händelsen två veckor tidigare avrådde mig. – Det är så skratt retande. Men i alla fall ni får väll reda på det då, ni kan ju ändå inte göra nått med det. Pappa berättade för mig att jag är en häxa… jag är inte klar än så säg inget. Jag trodde att han menade en elak och ful tjej så som ni ser på oss häxor. Men i alla fall jag sprang in på mitt rum och låste dörren, pappa kom så klart efter, och låste upp dörren med hjälp av magi sen förklarade han för mig vad han menade. Sen ropade han på dig. – Ja och du såg helt livrädd ut. – Ditt sätt skrämde mig inte, utan jag trodde du skulle ta mig tillbaka till barnhemmet, men när mörkrets herre som ni kallar honom, förklarade för mig vem du var blev jag glad. – Ja och jag började undervisa dig som jag lovat din far. Jag hade trott det skulle bli tråkigt och segt, men du lärde dig snabbt och hade väldigt intressanta idéer. Sen var du smart, eller du är fortfarande smart, och du blev den första vän jag hade. – Du blev min första vän med, och jag såg alltid fram i mot lektionerna, men mer till efter dem, när vi satt och pratade. Jag gillade mest när du berättade om Hogwarts. – Ja vi hade riktigt kul. Det var nu många år sedan. – Ja det var det Snape, det var även du som tog med mig till Diagongränden för första gången. Där jag fått mitt trollspö elva tum långt med skin från en orm, jag älskar min stav. Det bästa med den är ormen som slingrar sig runt den. – Den är lite speciell. – Ja det är den, det känns som det var igår när jag var där första gången. Och jag undrade alltid varför Pappa inte hängde med, hans svar blev alltid att han var tvungen att jobba, jag undrade vad han jobbade med och han svarade att jag skulle få reda på det tids nog. Ja han har ett väldigt intressant jobb. – Ja det har han sannerligen. – Men åter till berättelsen. Vi var i Diagongränden varje år och köpt de saker som jag hade behövt till undervisningen, det var spännande de två första åren sen blev det vardag efter som det inte var så stor skillnad från år till år. Men du jag ska dit nästa vecka med Mina vill du hänga med då? – Ja varför inte, men ska inte din man med då, och vad ska du köpa till henne? – Klart han ska med, men du känner honom och ni kommer bra överrens så det är ju inga problem. Hon ska få de saker hon behöver. – Men hon är ju bara ett, hon får väll inte använda magi redan. – Snape? – Förlåt jag glömde, det är svårt att tänka att ministeriet inte alls är som det var utan att det är ni som bestämmer över det. Nej förlåt Cara nu berättade jag vad som händer en bit fram. – Det gör inget Snape, de hade fått reda på det senare ändå. De klarar sig. Men jag ska nog gå ut till Blackstar nu, ska du med? – Ja det kan jag väll, vi kan fortsätta prata i stallet. – Kul, ska bara avsluta här. När jag kommer tillbaka ska jag berätta vad som hände efter min sjuårsdag.* kash *

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

1. Cry for you- September 2. Break of down-Eric saade 3. My heart is refusing me- Loreen 4. Hallelujah- Molly sanden 5. Take a bow- Main feat Rihanna 6. On the floor-Jennifer Lopez feat Pitbull 7. Unfaithful-Rihanna 8. Ridin solo-Jason derulo...

Chapter 18: Ron och en skog – jag sitter åter här igen. Så det är lika bra att du trycker på knappen! Jag visste så väl att något var fel bara inte vad, jag ville skriva till honom att inte åka men det kommer ju inte spela någon roll efter som ...

Chapter 17: kallt vatten, och svar på brevet – Hej Cara - Hej älskling. – Jaså du sitter här igen o berättar, vad har hänt då? – Ja du, jag berättade om att jag har blivit kompis med Draco o Bl… - Jag fattar inte du blev kompis med honom, så som h...

Chapter 16: Du kan mer än du borde! – Knappen nu! Vad vill de nu? Skulle de slänga ut mig? Eller säga att jag inte fick prata med Draco och Blaise mer? Jag kunde bara gissa, vi gick upp för trapporna och in på rektorns rum. Jag satte mig i stol...

Chapter 15: Nya vänner, och jobbiga leenden – Jag hoppas ni bara är tysta och lyssnar/kollar. – Cara fortsätt nu. Sa Blaise och log - Jag borde ju som sagt på ett barnhem till den där kvällen i oktober, när mitt liv förändrades för alltid. Prec...