Chapter 18: Ron och en skog– jag sitter åter här igen. Så det är lika bra att du trycker på knappen!Jag visste så väl att något var fel bara inte vad, jag ville skriva till honom att inte åka men det kommer ju inte spela någon roll efter som han ändå inte kan få det! lika bra att hoppas på det bästa, hän är ju trots allt Voldemort. Plötsligt knackade det. jag kollade mig runt i rummet o så fottona på Voldemort och Snape, trollade bort dem efter som de skulle avslöja allt, sen öppnade jag. Framför mig stod Hermione, Harry o Ron. Jag kollade på dem och log - Får vi komma in Cara? – Visst får ni det Hermione. Jag log mot dem o de steg in. De kollade sig runt medans jag satte mig i en av fåtöljerna. Till slut satte sig Hermione i den andra stolen o killarna på golvet. – Jag gillar ditt rum, lite svart kanske. Ron log mot mig - Jo de är ok. Jag kollade frånvarande på dem. Jag tänkte på Voldemort igen, att jag bara inte kan släppa det! – Cara vad är fel? Jag kollade på Hermione, måste de märka sånt med en gång? – Nej jag bara tänkte på en sak. – vadå? Harry frågade snällt men undrande - Det är inget ni ska bekymra er med. De såg lite frågande ut, men för en gångs skull så frågade de inte mer. – Hur gjorde du för att komma överens med Snape? Frågade Harry - Ja du jag vet inte, jag antar att du får fråga honom. – Den där blomman som han gav Harry vad gjorde Malfoy med den? Ron så väldigt arg ut av nån anledning. – Ingenting eller vad menar du? Jag kollade undrande på dem. Visste de inte hur blomman funkade? Jag trodde Hermione skulle ha kollat upp det och berättat för dem, men tydligen inte. – Var det du som gjorde något med den då? Jävligt elakt av dig! – Vad är det för fel på dig Ron. Varför skulle jag göra något sånt? – Det är inget fel på mig, och inte vet jag varför du skulle göra något sånt, men du har säkert nån anledning om du nu gjorde det! – Det räcker Ron, jag vill inte höra på dig mer, ut! UT ALLIHOP! Jag kastade ut dem, jag blev så arg på Ron, och jag tyckte det var lite elakt av de andra två att bara sitta där och inte säga något. Jag behövde komma ut från rummet ett tag. Men vart skulle jag gå? Jag kollade på klockan ten timme till middag. Skulle jag kanske leta upp Draco o Blaise. Jag hoppas bara att de inte lurade mig, fast jag kan ju i så fall ta bort deras minnen o tortera dem lite. Det är väll lika bra och se om jag kan hitta dem och se om de är mina vänner eller inte. Jag gick ut ur rummet och struntade i mina kompisar som satt i soffan lika bra att vissa dem att jag är sur på dem! Jag började gå ner för trapporna tills jag stod i entrén, jag kollade mig runt för att se om jag såg någon kul. Plötsligt låg det ett par händer för mina ögon. Jag kände på dem o försökte få bort dem. – Blaise! – Hur visste du att det var jag? – Jag bara gissade. Jag log mot både honom o Draco. De verkar som att det vill vara mina kompisar. – Kan vi inte hitta på nått kul? – Som vad Draco? – Jag vet inte Cara, några förslag Blaise? – Nej det har jag inte Draco, fast det hade varit kul att gå in i skogen! – Du vet att det är förbjudet Blaise! Sa Draco - Ja jag vet men hade det inte varit kul? Frågade Blaise - Jag tycker vi gör det! de kollade båda på mig - Tycker du!? – Ja är ni förvånade? – Ja efter som du är Gryffindorare! Sa Draco - Ok och? Jag sa ju att jag inte är Gryffindorare i blodet! - De är klart, vi går. Sa Blaise. Draco såg lite nervös ut. Jag ställde mig bredvid honom - Det är ingen fara, jag lovar att jag ska skydda dig o Blaise när nu blir rädda jag lovar. – Vem har sagt att vi ska bli rädda? Frågade Blaise. Jag bara kollade på honom o skakade på huvudet, han vet inte vad som finns i skogen. Men Draco verkade lite gladare, vi började gå mot skogen. – Men killar vi kan inte bara promenera in i skogen. – Nej det är klart. Sa Draco o kollade lite på mig. Jag tog fram staven o pekade på dem, de kollade förvånat på varandra när de såg att de nästan hade blivit genomskinliga och såg ut precis som omgivningen, jag kollade upp mot slottet o såg Dumbledore stå o se ner på oss, jag gjorde en graciös gest och blev sen helt osynlig, han kollade lite förvånat. Innan han vände sig om och gick in från sin balkong. Killarna kollade förvånat på varandra o efter mig, jag tog dem i armarna och lede in dem i skogen. Väl inne i skogen gjorde jag oss synliga igen. – Det där var coolt, jag vill också lära mig det! – Det kommer du få göra Blaise men inte än på ett tag. – Men Cara du som redan verkar kunna allt, varför går du här? – Ja det är en bra fråga Draco, men jag antar att det är för att jag hoppas lära mig något nytt jag kan långt ifrån allt, o sen för att få vänner. O så självklart för att jag ska lära mig mer teori, jag kan så klart en hel del, men pappa o Snape tyckte det praktiska var viktigare med tanke på vad som kan hända när man har min pappa. Jag log mot dem. Plötsligt hörs en gren brytas. Killarna kollar sig runt om kring innan de ställer sig halvt bakom mig, jag tar fram spöet och väntar på att de som finns bland träden ska komma fram.– Cara. – ja pappa? – Jag ska ut och döda barn, sak du med? – Ja varför inte. Slut för idag!* kash *

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

1. Cry for you- September 2. Break of down-Eric saade 3. My heart is refusing me- Loreen 4. Hallelujah- Molly sanden 5. Take a bow- Main feat Rihanna 6. On the floor-Jennifer Lopez feat Pitbull 7. Unfaithful-Rihanna 8. Ridin solo-Jason derulo...

Chapter 17: kallt vatten, och svar på brevet – Hej Cara - Hej älskling. – Jaså du sitter här igen o berättar, vad har hänt då? – Ja du, jag berättade om att jag har blivit kompis med Draco o Bl… - Jag fattar inte du blev kompis med honom, så som h...

Chapter 16: Du kan mer än du borde! – Knappen nu! Vad vill de nu? Skulle de slänga ut mig? Eller säga att jag inte fick prata med Draco och Blaise mer? Jag kunde bara gissa, vi gick upp för trapporna och in på rektorns rum. Jag satte mig i stol...

Chapter 15: Nya vänner, och jobbiga leenden – Jag hoppas ni bara är tysta och lyssnar/kollar. – Cara fortsätt nu. Sa Blaise och log - Jag borde ju som sagt på ett barnhem till den där kvällen i oktober, när mitt liv förändrades för alltid. Prec...

Chapter 14: Jag är inte som han! jag är jag! – Mamma, mamma kan du inte berätta lite om din tid på Hogwarts? – Visst min lilla ängel. * det hör att kvinnan klappar barnet över håret * -håll i mig nu! Jag gick in på rummet, rektorn satt oc...