Chapter 11: stormhatt, o en dum Potter– Lika bra att fortsätta, så jag blir klar o slipper er.Jag förstod med en gång att mannen var Snape även om glädjen som brukade finnas i han ögon var som bortblåst, men alla fattade inte de. Hur svårt var de? Tydligen väldigt. Suck men alla kan inte vara smarta. Snape började ropa upp klassen, av någon konstig anledning fastnade han på Harrys namn. Plötsligt ställde han frågor till honom - Potter! vad får jag om jag tillsätter smulad afodill i en dekokt på malört? de var en väldigt lätt fråga, men Harry verkade inte kunna. Vad är de med folk, tur att någon mer verkade kunna, Hermione. Jag visste så klart svaret, men även att de var Snapes lektion, och att frågorna bara var riktade mot Harry - Jag vet inte sir. – Vi försöker igen. Potter vad skulle du leta om jag sa åt dig att finna en besoar åt mig? även den här gången flög Hermiones hand upp i luften, men Harry kunde inte nu heller. Undra vad hans föräldrar hade lärt honom? – Jag vet inte sir. – Det förr dig aldrig in att öppna en bok innan du kom hit Potter? Jag undrade samma sak om Snape, jag måste fråga Harry sen. – Vad är skillnaden, Potter mellan munkluva och stormhatt? Hermione reste sig så att stollen ramla, varför fattade hon inte att hon inte skulle få svara? Varför ger hon inte upp? Inte ens Harrys dumma svar hade gjort så hon fick svara. – Jag vet inte, men jag tror att Hermione gör de, varför försöker inte professorn inte med henne? Harry kan inte ha mycket i huvudet om han ger Snape ett sånt svar, ville han ha kvarsittning? Jag kunde ge honom såna svar, undra om jag fortfarande skulle kunna göra de? Man kunde se att Snape var nära att slita till honom. – Sitt ner dumma flicka, vi försöker med någon annan, Riddle? inget hade förändrats om man lyssnade på tonläget i rösten, men man vet aldrig. Men de var ju lika bra o svara. – Afodill och malört frambringar en sömndryck så stark att den kallas för den levande dödens saft. En besoar är en sten man tar ur magen på en get och kan rädda dig från de flesta gifter, och munkluva och stormhatt är samma växt, som också går under namnet Akonit. – Bra Riddle, Potter lär dig något från henne. 20 poäng till Gryffindor. Jag fick ett leende och Snape gav Harry en arg blick, folk kollade på mig, men jag kollade bara på Snape, som delad in klassen i par, - Potter, Weasley. Granger, Longbottom. Riddle, Malfoy….. jag hörde inte resten av paren, jag bara undrade hur de här skulle gå, skulle Malfoy vilja arbeta med mig?– Ja de får ni veta nästa gång jag vill prata med er* kash *

Chapter 10: Zabini– Jag sitter här igen, jag undrar varför jag egentligen berättar allt de här för mugglare. Men i alla fall, gör bara som förra gången tryck på knappenHermione kollade förskräckt på McGonagall - Förlåt professorn, de var inte meningen. Sa Hermione förskräckt, jag måste lära henne att inte vara så feg. – Ingen fara miss Granger, jag ska bara ge er schemana. Hon log mot oss, jag förstår mig verkligen inte på henne, men jag tog i mot schemat o gick sen, Hermione sa tack o sprang efter. – vi har trolldryckskonst på förmiddagen. Sa Hermione, jag log lite. Plötsligt kom en arm runt mina axlar och en annan runt Hermione, jag kollade åt höger och såg George. Jag tog bort han arm och kollade surt på honom, Hermione verkade dock för osäker för att våga göra nått, jag suckade åt henne. – Stackare de betyder att ni har Snape. Jag struntade i att svara på de, men Harry gjorde de - Är han hemsk den där Snape? – Ja om man inte är i Slytherin, löd Freds svar. Jag var på väg att skrika åt dem att dem har fel, men jag kunde inte göra de, dels för att jag då avslöjade Snape o sen för att, tänk om Snape inte tycker om mig längre för att jag är i Gryffindor. Vi kom fram till damen o gav henne lösenordet, jag gick snabbt bort från killarna och upp på rummet, hämtade sakerna jag behövde och gick ner sen, Hermione ursäktade sig för att hon inte hade tid o kolla på rummet, jag bara rykte på axlarna o började gå men innan vi han komma nån stans kom killarna ner, jag suckade, men vad kunde jag göra? jag gick ut ur elevhemmet och började gå neråt. – Är de nån som vet vart vi ska? Sa Ron frågande - Till källaren och fängelsehålorna. Svarade jag utan att vara minsta osäker. Innan de kom en massa mer dumma frågor så började jag gå, de andra bestämde sig för att hänga på. När vi kom ner verkade de förvånade över att jag hade hittat och att skolan hade fängelsehålor. – Jag visste inte att skolor hade fängelsehålor. Sa Ron - Alla skolor har inte de. Svarade Harry honom jag satt i en glugg o kollade rakt fram, plötsligt kom Slytherin. Jag skulle vara med dem inte med Gryffindor. Jag kollade på en tjej med svart hår som stod vid Dracos sida, jag gav henne en sur blick hon ryggade tillbaka lite o gömde sig bakom honom, Draco kollade på mig men han ansikte var precis som mitt omöjligt att läsa känslor i. Plötsligt kom en kille fram och började prata med Draco. – Visst kan du också flyga Malfoy? – Klart jag kan Zabini. Riktigt bra med. Hans sätt gick inte och ta miste på, de var en Malfoys. Zabini kollade på Malfoy o sen på mig. Hon rykte med huvudet mot mig och viskade något i Malfoys öra och log sen, jag kollade på dem, de hade tydligen bestämt sig för att prata med mig. Eller Zabini hade och de andra hängde på. – Du är den där tjejen som kan trolla. jag bara kollade på honom. – För feg för att svara? – Knappats, jag tyckte bara inte att du var värdig att svara. De andra Slytherin eleverna skrattade lite. – Jaså, Gryffindoraren är skarp i orden. Svarade han - Jag är mer än så. Svarade jag och log ett mystiskt leende. – Trodde inte folk med Gryffindors blod i ådrorna, var kaxiga. Han log tillbaka - Vem har sagt att jag har en Gryffindorares blod i ådrorna? – Hur skulle du annars kunnat hamna där? – För att en gammal hatt tyckte de? Jag valde inte elevhemmet själv direkt, jag är bara tvungen att gå där i sju år. – Sant, men de låter på dig som om hatten gjorde ett misstag? Varför ändrar du inte på de? Be dina föräldrar skriva, till gubben och du blir flyttad. Eller har du inga föräldrar som vill att du ska byta, eller bryr de sig inte? Jag kände att ilskan började koka, jag har en väldigt kort stubin när de kommer till föräldrar. Jag tog den ena handen om trollstaven och den andra om Zabinis nacka, trollstaven placerade jag under hans haka. – De är på grund av vem min pappa är jag inte får gå i Slytherin, gubben vill inte att jag ska bli som han, dessutom bryr han sig mer än vad man kan tro. Sen släppte jag, Zabini rös till en gång, och de andra Slytherin eleverna kollade konstigt på mig. – Du är okej för att vara Gryffindorare. Jag kanske ska presentera mig? Blaise Zabini. Han räckte fram den, jag kollade på den. Tog den o sa - Cara Riddle. Han log mot mig o jag log tillbaka - Du kanske är placerad i Gryffindor men du är en Slytherin. – Klart jag är, kan man vara något annat, jag log mot dem de nickade instämmande. De kanske inte skulle bli så dumt att gå på Hogwarts, jag kollade på Hermione, Ron och Harry de såg förvirrande ut, jag log lite mot dem o de log tillbaka, jag kan inte vara utan vänner i Gryffindor, de skulle bara ställa till allt, men jag behöver ju inte bara umgås med töntar. Plötsligt slogs dörren upp eleverna kollade nervöst på den, jag hoppade ner och bara gick in i mörkret, Snape hade nästan alltid gjort så där, jag såg honom inte men visste att han fans i rummet, de gjorde han alltid. De andra eleverna kom efter, först Slytherin eleverna och sen Gryffindorarna, de två klasserna delades med en gång, Slytherin på höger sida och Gryffindor på vänster sida, så tydligt. Harry och Ron satte längst fram bakom dem två killar som jag inte vet vilka de är, sen några okända tjejer, framför mig Hermione och någon kille och längts bak jag. Dörren slog igen och plötsligt kom en man fram från skuggorna, alla blev tysta.Nu orkar jag inte mer, jag tycker ni har fått reda på tillräkligt!* kash * 10

Chapter 9: brev hem och en Drake– Jag antar att jag får fortsätta berätta, för er inkompetenta mugglare. Men tryck på knappen, vad väntar ni på? Att jag ska göra de åt er? Glöm de!– Jag vaknade på morgonen i det där idiotiska rummet! De gick helt i rött, o guld trodde jag skulle spy, rött går väll an om de påminner om blod annars inte! Jag hatade de så, lika bra att ändra färgerna, jag tänkte på svart o alla väggarna blev svarta utan en som förblev blodröd. Nu slapp jag den där äckliga guld färgen i alla fall, o rummet var mer beboligt. Jag kollade på klockan. 06.00 skojar tiden med mig? Så var den morgonen förstörd, jag är kanske inte en människa som sover till 12 men jag går inte häller upp 6 utan orsak. Men vad hade jag för val, är jag vaken så är jag. Jag gick upp tog en dusch, vilket jag älskar o sen så satte jag mig framför brasan som fanns i rummet. De är en halvtimme kvar tills frukost, jag hatar den här dumma skolan! Varför kom jag ens hit? Jo för att jag ville lära mig mer, då hoppas jag att vi gör de. Lika bra att skriva till pappa o berätta allt som hänt.Hej Tom.Mot alla odds har jag blivit placerad i Gryffindor, o jag får inte byta för gubben, jag var väldigt arg på honom i går o skällde på honom, kanske inte helt uppskattat men jag vet inte hur jag ska klara av att gå i Gryffindor? Jag hoppas dock inte att du slutar att prata med mig? De skulle bara göra allt så mycket värre.Jag har fått ett eget rum, de är väll bra på så sätt att jag slipper vara allt för nära de andra, men jag, ja jag vet inte allt känns så konstigt, o jag är väldigt besviken på allt, de var inte så här de skulle vara! Jag skulle hamna i Slytherin o göra dig o Snape stolta! Jag hoppas att du inte är besviken på mig? Jag har även pratat en del med unge Malfoy, jag hoppas att du inte misstycker, han berättade för mig att hans föräldrar är dödsätare, o är dig lojala, vilket betyder att jag har fått reda på vad du gör… jag hoppas du inte misstycker på den här punkten häller. Jag har även några som verka vilja bli mina vänner här i Gryffindor, ja jag vet inte hur jag ska göra, några förslag? Du vet att jag glädje liggen tar i mot dem, även om jag inte alltid följer dem. Jag hoppas du svararVarma kramar Cara– Merlin ta det här till pappa, brådskande. Merlin kom fram o jag öppnade fönstret o han försvann. Så nu var jag ensam utan någon att prata med, jag måste se om jag kan få tag på Snape, eller om han inte vill veta av mig. Kvart i sju lika bra att klä sig, jag tog på skoluniformen o sydde på de där dumma lejonet. Sen flätade jag håret ok tog på mig ett par svarta stövlar som går till strax under knäna, lika bra att gå ner. Jag gick ut ur rummet o stötte på Hermione, jag suckade lätt för mig själv. – God morgon Cara. – God morgon. – Sovit gott? – Ja de har jag väll. – Varför kom du inte upp till våran sovsal? – För att jag har ett eget rum. – Varför då? trotts alla hennes frågor, så började jag tycka om henne, hon verkade vara ok. – Jag vet faktiskt inte. Men du kan få se de efter frukost. – Får jag de tack. de var konstigt att ha nån i sin egen ålder o prata med, jag kanske skulle stå ut med henne trots allt. – Ska vi gå in? – Visst Hermione. Jag log faktiskt mot henne o de verkade göra henne glad. Vi satta oss längst fram för att jag ville se gubben o kunna utmana hans blick o även för att jag skulle se om Snape kollade på mig. Hermione visste inte anledningen utan var bara glad att ha nån o prata med. Vi satt mest o små pratade, jag åt som vanligt nästan inget, o Hermione frågade - Mår du bra? – Va? – Ja du äter inget. – nej jag äter nästan aldrig nått, är liksom inte hungrig. Jag gav henne ett leende som visade att jag mådde bra. Mitt i samtalet kom töntarna in, de hade sällskap med två rödhåriga tvillingar, som måste vara Rons storebröder, de var då jag kom på att de måste vara Weasley. Suck en familj som kunde gått långt, men inte gjort de. Vilket slöseri med blod. – Får vi sitta här? Frågade Harry - Klart ni får. Svarade Hermione, jag kollade lite små irriterad på henne men jag sa inget, orkade inte bry mig. – De här är mina bröder, Fred o George. Sa Ron o pekade på killarna. Hermione kollade på dem o hälsade trevligt. Jag brydde mig inte, varför slösa tid o hälsa på dem om jag inte tyckte de var viktigt? Men de tänkte minsann inte strunta i mig, suck vad var de med dem här personerna, måste de vara trevliga mot alla? – Hej jag är Fred. – Och jag är George. Vem är du? – Cara, svarade jag utan att unna dem en blick - Ron berättade att du kan använda magi, o att du gjorde de på bläckfisken igår. jag gav Ron en mördarblick, han ville mest sjukna genom golvet! – Ja jag använde magi. – Vi tror dock inte på de, utan bara att Ron hittade på allt lr överdrev de hela. nu blev jag irriterad, men jag fick på minna mig om att hålla huvudet kallt, o att lärarna kollade. – Varför skulle de vara en lögn? – För att små elever som du inte kan nån magi. Sa Fred - Nehe, lilla du, jag ska tala om för dig att jag antagligen kan betydligt mer än vad du tror! – Jaså bevisa de då! Sa George - Jag behöver inte bevisa nått för dig, sa jag o kollade argt in i hans ögon, han ryggade tillbaka lite. – Du kan alltså inte, sa Fred jag blev så trött på deras tjat att jag tog fram trollstaven och sa - Expecto Patronum. Ut ur staven kom en baby Drake. Som graciöst flög över allas huvud o salens alla ögon var fästa på draken. Den landade graciöst framför mig o försvann. Folk kollade på mig, blickarna intresserade mig inte allas, utan bara förvåningen i tvillingarnas ögon, plötsligt kom de applåder. Vilket var ointressant för mig, de kunde lika väl ha struntat i det. Jag sökte min blick mot Snape han log, vilket gav mig en smula hopp. – De, de där var otroligt. Sa George - De där kan vi inte, o vi börjar tredje året. Sa Fred - Nu kanske ni kan komma ihåg att jag aldrig hittar på saker som jag tycker är onödiga. Hittar på gör man bara när man känner sig underlägsen någon. Sen reste jag mig o gick, ögonen från ett fler tal personer följde mina steg, Hermione kom efter. – De där var fantastiskt. – Tack, men de var inte så svårt. I dörr öppningen hörde jag posten komma, jag stannade o spanade efter Merlin, mot min förväntan kom han ner susande mot mig med ett brev. Han satte sig på min axel jag tog loss brevet o började gå upp för trapporna med Hermione som sällskap. Vi sa inte så mycket. när vi kom upp till andra våningen, gick Hermione in i nått, jag såg ett grönt tyg o visste med en gång att de var McGonagall. Och hon såg inte glad ut.– Så nu måste barnen ha mat, o du bör passa dig, för allt som har med den här berättelsen o göra!*Kash*

Chapter 8: det här är inte sant!– Så nu ska jag berätta vad som hände efter sorteringen. Nu tänkte jag att vi skulle åka tillbaka till den tiden. Ser ni knappen på apparaten, tryck på den så åker ni med. Ni får betrakta allt som osynliga människorGRYFFINDOR! Hur kunde jag hamna här? Jag ska bränna upp de där hatten, tänk om Pappa, Snape, Draco inte vill prata med mig mer! jag kollade mig omkring, bredvid satt en tjej med lockigt hår och framför mig en kille med svart hår och glasögon, vilka töntar de verkar vara i det här elevhemmet, och har skulle jag gå i sju år, man måste kunna överklaga nån stans! Plötsligt kom de en kille till bordet han hade rött hår, och verkade känna den andra killen, jag var verkligen tvungen att komma här ifrån! Jag kände att tårarna började komma, men tvingade tillbaka dem, jag kunde inte börja gråta inför alla de här människorna. Långt bort hörde jag en röst som tog ner mig på jorden igen. – Hej jag heter Hermione. Vad heter du? Frågade tjejen med lockigt hår. – Jag bara kollade på henne, skulle jag svara? Men de var väll lika bra, jag heter Cara. – Jag heter Ron, de här är Harry. Sa tönten med rött hår - Ok, jag kände att jag verkligen inte var på humör för att prata. Men de verkade inte ge sig, för de ställde fler frågor. – Var de inte du som bekämpade bläckfisken? Frågade tjejen. jag blev dock rädda av den gamla gubben till Rektor, jag tackade honom, jag vet inte för vad men jag gjorde de - Nu när alla har blivit placerade vill jag bara säga, Välkomna till ett nytt år på Hogwarts! Innan vi börjar med festmåltiden skulle jag bara vilja säga ett par ord, dem lyder, Dumbom! Lipsill! Stolle! Tokskalle! vad var de för tal? Jag hade aldrig hört nått konstigare, o då har jag ändå vuxit upp i en ovanlig miljö. Sen frågade den där Harry, sin kompis - Är han lite tokig? – Pappa säger att han är ett geni! jag tvivlade på de, min pappa hade sagt tvärt om till mig att han var en senil gammal gubbe. Men allt var upp o ner den här dagen så jag vet inte vad jag skulle tro om honom, sen kom maten upp på faten, jag var så klart inte hungrig, jag o Voldemort åt nästan aldrig, vi hade alltid mat men jag var ändå aldrig hungrig. Nu kom den där frågan tillbaka om den där dumma bläckfisken. – Ja de var jag. Jag nästan snäste åt dem, men de verkade inte lägga märke till dem? Hur kunde de inte? De måste vara väldigt tröga! Utan i stället för att ge upp o försöka prata med mig, ställde de fler frågor, varför gav de bara inte upp? – Hur kan du redan använda magi? Sa den rödhåriga tönten - Jag har haft privatlärare sen jag var sju. – Coolt, då kan de en massa! Sa Harry - Ja, pappa tyckte jag skulle kunna de.de var allt Hermione han säga innan rektorn räddade mig igen - Ni måste vara trötta men innan ni går och lägger er ska jag säga några ord. Första årselever ska veta att skogen på området är förbjuden (de visste jag redan, han kan väll säja nått jag inte vet) och vår vaktmästare Filch har påmint mig att tala om för er att det är strängt förbjudet att använda trollformler i korridorerna. Nu prefekter kan ni ta första årseleverna till deras elevhem. – Ska vi göra sällskap? Frågade Hermione - Jag har ett ärende jag ska göra så de går inte. – Men vi har ju inte ens börjat. – jag vet de, men jag måste göra de här en då! Tack o lov ställde hon inga fler frågor utan bara himlade med ögonen o ryckte på axlarna o gick efter resten av eleverna. Jag kollade in salen men rektorn var inte där, så jag antog han var på rummet, suck, de var bara att börja gå upp för, jag hade nästan kunnat göra sällskap med de andra, fast de var skönt att slippa dem. Jag tyckte dock inte de var allt för spännande att gå upp för trapporna själv, för visso pratade tavlorna med mig men jag visste redan vilka de var, så där försvann den spänningen. När jag kom upp till korridoren ser jag bara ett grönt tyg innan jag stannar o söker min blick upp till personen ansikte. De var den där gamla tanten, ja hade jag sagt häxa hade de förstört betydelsen, McGonnagall. – Du är på väg till Dumbledore antar jag? – Ja vart skulle jag annars vara på väg Professorn? Är de långt kvar? – Nej, bara den här korridoren. Sen går du till dit elevhem utan problem hoppas jag! sen gick hon bara, jag undrade varför hon var så sur? Jaja, hon hade väll mens eller nått. Jag stod nu framför statyn till rektorns rum, jag kunde inte lösenordet, hur skulle jag komma in? Men från ingen stans kom chokladgrodor upp, de var tydligen lösenordet efter som statyn började röra på sig, nu skulle jag tala om för honom att jag ville byta elevhem. Pappa lärde mig att alltid tala om vad man vill först o lyssna sen. Jag struntade i att knacka utan gick bara in. Gubben verkade inte minsta förvånad. Han bara log - Godkväll miss Riddle - Godkväll kanske är fel ordval. Jag vill byta elevhem! – Jag kan tyvärr inte göra de! – Varför inte? För att den där dumma hatten tyckte jag skulle vara i Gryffindor? – Nej för att de just gäller dig! jag blev förvånad men kunde inte visa de, de lärde jag mig redan när jag var 5 - Nehe? Är jag inte tillräkligt bra för att vara i Slytherin eller vadå? – Jo nästan för bra, sätt dig ner ska jag förklara. jag satte mig motvilligt ner, i rummet som var fyllt med en massans tavlor o annorlunda saker i bokhyllorna, annorlunda men inte ovanliga, jag hade sätt nästan alla av dem förut. – Anledningen till att du inte får byta är på grund av Voldemort! – Vad har han med saken o göra? – Allt o inget, jag har aldrig litat på honom… - O därför ska du straffa mig, jag förstår varför han inte tyckte jag skulle komma hit! – De är nog inte därför, men jag ska inte säga något, du ska själv få fatta din egen bild. Du får gå kvar i Gryffindor, och du får ett eget rum, bredvid flickornas sovsal, efter som jag inte vet vad du är kapabel till! han skulle bara veta den gamla idioten, men nu hade jag även lärt mig att ligga lågt, o inte göra nått som kan straffa sig senare, som att döda idioten! – Jag kommer aldrig att klara 7 år i Gryffindor, o jag hoppas du lär märka vilket fel de var. Sen reste jag mig upp o stormade ut ur rummet, o smällde igen dörren. Jag hörde han säja - Henne kommer jag nog heller aldrig kunna lite på, hoppas hon inte har för mycket av Voldemort i sig, utan också av sin mystiska mor! jag tog trappen ner, ja vem var min mor? Men efter som han sa så, så visste han inte i alla fall att jag var adopterad. Men vilka är mina riktiga föräldrar, ingen vet, men jag ska ta reda på det. Jag gick tills jag kom till Gryffindors elevhem, när jag kom fram snästa jag bara - Caput Draconis till den tjocka fula damen. Jag gick upp för trappan till flickornas sovsal o inte till mitt rum som mycket riktigt låg där, jag såg att mina saker var där o Merlin jag släppte ut honom o gick o la mig, jag skulle allt vissa Dumbledore att han valt att placera mig i fel elevhem, sen somnande jag– Nu får ni inte veta mer!* Kash *

Chapter 7: magi, redan?– nu ska jag berätta vad som hände utan att mina man, lägger sig i och klagar på Malfoy.Jag hade en väldigt trevlig resa med Malfoy och hans idioter till kompisar, vi pratade om allt, jag berättade för dem att jag kunde väldigt mycket om magi efter som jag hade haft privatlärare men berättade inte att de var Snape, efter som han bett mig att inte göra de. Draco berättade även att han var renblodig och att hans föräldrar var dödsätare och stod på Voldemorts sida och gillade de han gjorde, nu var jag förvånad vad var det han gjorde, som de gillade? Draco kollade förvånat på mig o frågade "vet du inte vad han gör" vad skulle jag svara, jag hade inte en aning, Draco kollade på mig och förklarade lätt vad han gjorde, han frågade om jag verkligen var renblodig. Vad skulle jag svara jag visste inte allt bara snurrade runt i huvudet på mig. Jag sa till Draco att lugna sig lite, jag var tvungen att samla mig. Tanten med godis vagnen kom, hon kollade på mig och såg att jag inte mådde helt bra, hon gav mig en pumpapastej, jag åt lite på den medans jag tänkte på att Voldemort hade aldrig berättat att han var en mördare med många anhängare, jag älskade honom så klart lika mycket men visste inte vad jag skulle säja, han hade ju inte ljugit för mig utan bara gjort de han trodde var bäst för mig, men jag visste inte hur jag skulle reagera. Draco undrade om något var fel, jag kunde ju inte säja sanningen för ingen skulle tro mig och sen skulle folk ta mig till fånga för att komma åt pappa. Allt bara snurrade, jag var tvungen att tvinga mig själv att se klart. Resten av resan var mest lugn Draco försökte prata lite med mig, jag svarade mest korta svar. Ju närmare Hogwarts desto mer slutade de snurra, och jag kunde börja prata mer med Draco, han var så klart förvånad över att jag inte kände till Voldemort, men sa inget. När vi närmade oss Hogwarts bad, en röst oss att byta om, vi hade redan kläderna på oss så vi struntade i röstens uppmaning. Tåget bromsade in på stationen, vi lämnade kupén med bagaget bakom oss, vi kom ut på den kalla perrongen, killarna bara stod och gapade, jag kollade åt hållet deras blickar var riktade, de var en halv jätte som sa "första klassare hitåt" o de är Hagrid sa jag till dem som om jag kände honom, de kollade lite förvånat på mig jag log och började gå mot mannen. De följde efter, när vi kom fram började han gå mot båtarna vi fick springa efter, när han kom fram tog han båten längst fram, eleverna kollade lite försiktigt på båtarna, jag såg rädslan i deras blickar, jag himlade med ögonen, de var ju bara ett par båtar på vattnen, jag satte mig i båten längst bak, eleverna kollade på mig beredda på att de värsta skulle hända, när inget hände satte sig även de andra i båtarna, Draco satte sig i min båt, likaså så gjorde Crabb och Goyle. När den sista eleven hade satt sig, började båtarna tyst röra på sig. Jag kommer ihåg hur alla kollade sig om kring o pekade, själv kollade jag ner i vattnet, Draco kollade undrande på mig, o frågade om jag mådde bra, ja jag mådde bra. Då kom frågan om jag inte var glad o börja på Hogwarts? Vad var de för fråga så klart var jag glad över att börja på Hogwarts, jag ville bara få syn på jätte bläckfisken. Mitt i de här sa Hagrid att de skulle kolla upp så de kunde se Hogwarts, eleverna bara gapade, även Draco tills han kom på att de inte passar sig en Malfoy, då kollade han på mig, -hur vet du att de finns en bläckfisk? -Min lärare som undervisat mig jobbar på Hogwarts, o han har berättat allt jag behöver veta om skolan, inklusive allt jag inte behöver veta. När jag satt där o pratade fick jag syn på bläckfisken 10 m bort, den fick syn på oss med och började simma mot oss, Crabb blev så rädd att han hoppade upp i knät på Goyle, Draco flyttade sig mot andra änden av båten, pappa hade lärt mig tidigt att aldrig visa rädsla o hålla huvudet kallt, jag hade lärt mig de för längesedan, han brukade skicka ut mig i skogen o lämna mig där, så klart var han i närheten men de visste inte jag. Så jag lugnade mig själv, kollade på bläckfisken som kom mot oss, den kom fram snabbare än jag räknat med, jag hade inte lärt mig att mäta avstånd på den tiden. När hon kom fram försökte hon dra ner båten i vattnet, de andra eleverna var nästan mer rädda än de andra i båten. Jag fick tag i mitt spö, och uttalade ordet Expelliarmus, bläckfisken flög några meter bakåt, Crabb o Goyle ramlade i vattnet, jag o Draco hjälptes åt att dra upp dem, vilket inte var lätt. Sen torkade jag dem med en trollformel, de mumlade nått som jag tror var ett tack, båtarna fortsatte jag såg att folk kollade på mig men brydde mig inte, Draco var förvånad över att jag kunde så mycket, han trodde jag bara hade lärt mig lite. Jag bara log åt honom. Vi kom fram till slottet och gick upp för trapporna till entréplan. Där en häxa i en grön klänning stod, jag antog att de var McGonnagall, som jag misstänkte hade jag rätt, Hagrid lämnade oss i hennes händer, hon började berätta om sorteringen, jag lyssnade inte alls efter som jag kunde allt hon sa utantill, jag undrade mest vad som skulle hända om jag inte hamnade i Slytherin, skulle pappa o Snape bli besvikna, jag visste inte vad de skulle säja, jag hoppade till när Draco puttade på mig, för att vi skulle börja gå. Jag kom in i stora salen den såg precis ut som, Snape hade sagt, lite större bara. Sorteringen började men nån Hanna, jag lyssnade inte så noga, när de blev Dracos tur önskade jag honom lycka till han log lite, sen gick han upp hatten hamnade inte på han huvud mer än en sekund innan den sa Slytherin, jag såg att han andades ut. De var några mellan mig o Draco, efter en stund blev de min, jag såg åt både Snape o Dumbledore kollade lite extra nu, jag ville så gärna hamna i Slytherin o göra pappa glad. Hatten landade på mitt huvud, rösten som ekade i mitt huvud låt som åska o de kändes som jag satt på pallen i år. Jag ser att du skulle passa i alla elevhem, du gör de svårt för mig. Jag märker att du vill hamna i Slytherin för att inte göra folk besvikna, men vad är fel på den andra hemmen? Ja som jag sa du skulle passa i alla, men jag tror inte Slytherin är de bästa för dig utan jag tror du skulle passa bäst i GRYFFINDOR, jag kände hur hela mitt mod sjunk, tänk om pappa inte ville prata med mig mer, jag gick o satte mig vid borde med Gryffindor elever som applåderade för fullt. Jag kunde inte dela deras glädje, jag såg att både Draco o Snape såg besvikna ut, tänk om de inte vill prata med mig mer.Jag vad som händer sen får ni veta nästa gång jag orkar sätta mig här, nu ska jag ut o döda lite folk!* Kash *

Chapter 6: tågresan med– Ok nu ska jag berätta vad som hände när jag började skolan får se hur långt jag berättar. Idag blir de bara jag, alla andra gör något. Ok jag och Voldemort åt en jätte god frukost, pankakor. När klockan blev halv elva var jag tvungen att åka. De var då pappa bad mig kalla honom Tom, jag blev förvånad efter som jag visste att han hatar de namnet. Han funderade länge innan han svarade att jag skulle märka de tids nog och om inte så kommer du på det. jag kollade konstigt på honom, efter som han aldrig talade i gåtor, men jag antog att han gjorde de som var bäst för oss båda, jag kommer ihåg att jag då som nu tänkte hur jag skulle ha klarat mig utan honom. Men jag svarade honom inget utan gav honom en kram.* dörren öppnades och någon kommer in *– Jag tog i mot den kramen med glädje. – Hej pappa. Jo jag vet de. – Jag tänkte bara jag skulle kolla in, och se hur det går. – De går bra, jag berättade precis om nar jag är på väg och åka. – Jaså jag kanske kan hjälpa dig lite. – Ja det kan du få göra de är ju inte så mycket kvar nu men ändå. – Ok var är du? – De vet du, men ok jag gav dig en kram. – Ok jag tog med glädje i mot den, och tänkte på att du hade väckt känslor hos mig som jag inte visste att jag hade. Jag tänkte även på att det skulle blir väldigt tomt utan dig. Men jag kunde inte hindra dig från att gå på Hogwarts de skulle bara vara själviskt. Jag gillade inte den skolan, men du hade Snape i alla fall och han gillar dig lika mycket som jag. Men de är klart vem gör inte det? du kan in vagga vem som helst i trygghet. – Ja och det är väldigt bra. – Men jag undrade många gånger om du hade stannat om jag bett dig. – Jag älskar att vara hemma med dig, men jag tror inte jag hade stannat, jag var tvungen att lära mig saker. – Ja det är klart. Sen sa du till mig att ha det bra, och att ta hand om Black Star. – Du svarade att du skulle göra de, o sa till mig att åka så jag inte missade tåget. – Jag tog min koffert och Merlin och transfererade mig där ifrån. Nu kommer nu säja att man inte får göra de förrän man är myndig, men jag föddes med den gåvan så jag fick göra de för ministeriet. – Nu har jag inte hört vad som hänt, så nu vill jag veta. – Har jag inte berättat de för dig, jag trodde det. men ok, jag måste erkänna att jag var lite nervös, perrongen var nästan tom när jag kom, jag var så klart förvånad, jag gick förbi de få som kommit, och satte mig längst bak. Jag la väskan på hyllan sen satte jag mig och kollade på alla som hade kommit, sen tog jag min m-p3 o började lyssna på systrarna spök. När tåget visslade för av gång kollade jag på alla som sa hejdå till sina föräldrar, jag önskade så att jag skulle få en mamma, men jag kunde ju inte be dig gifta dig för att jag ville ha en mamma. Jag önskade även att du var där, men jag visst att du var tvungen att jobba, och lagt undan arbete så många gånger för mig. Jag undrade också varför du var tvungen att jobba varje gång jag skulle nån stans. – Men vad skulle jag säja då? Att jag är en mördare som folk skulle arrestera om jag såg öppet. Nej tror inte man säjer så till ens dotter. – Så du tycket att de var bättre att jag fick reda på det på det sättet jag fick? – De sa jag inte men, ja de som är gjort är gjort. – Ja de är väll ingen mening o bråka om de nu. Men nu fortsätter jag, tåget visslade igen och alla gick ombord. Där jag satt i kupén kom det in tre killar. En blond, jag såg något i honom men visste inte vad, och två mulliga pojkar rena idioterna. Plötsligt sa den blonda pojken att de skulle sitta här.* dörren öppnas och ännu en person kommer in i rummet *– Det skulle han inte gjort. – Hej älskling, nej de skulle han inte gjort. – Cara jag måste gå nu. – Pappa, ska du gå nu? – Ja jag måste, men jag kan höra vad som hände en annan gång. – Ok, då säjer vi så.* man hör hur en man lämnar rummet *– Ok men jag vill veta vad som hände. – Ok, jag blev sur och frågade om dom hade tänkt fråga mig? De hade de inte så klart, de blev förvånade, o sa till slut "får vi sitta här?" jag blev genast mycket gladare och nickade som svar, och vände mig mot fönstret, de var då den blonda pojken, sa " du vad är de du har i handen?" nu blev jag riktigt arg, för inte ens Voldemort hade kallat mig du. Jag undrade om pojken hade någon uppfostran alls, men jag svarade honom argt " du jag har ett namn och de är inte du" vad som hände mig sen gjorde mig lite förvånad han kunde vara artig och bad om ursäkt och frågade vad jag hette. Jag trodde att han bara brydde sig om sig själv. Men jag svarade att jag hette Cara Riddle, och bad om deras namn, han svarade att han hette Draco Malfoy, och att de andra två var Vincent Crabb och George Goyle. – Så det var ditt första möte men den naiva, självgoda och bortskämda Malfoy. – Ja det var det. – Han var en sån naiv idiot. – Glöm inte att vi var kompisar tills vi gick fjärde året. – Jag vet, men fortsätt nu. – Ok, jag svarade att de jag höll i handen var en m-p3 spelare, de visste så klart inte vad de var, så jag fick förklara att de var en mugglar pryl, de ryggade så klart tillbaka, och frågade om jag var häxa, jag kollade på honom, men svarade att jag var häxa o pappa trollkarl, han undrade då om min mamma, jag svarade att jag inte hade nån o vände bort blicken, han svarade uppriktigt att han inte velat göra mig ledsen. – De är klart han lät ledsen de in gick i hans sätt att lura folk. Tack o lov gick du inte på de. – Men efter som du bara ska klaga på honom tycker jag de är lika bra att vi tar en paus här, så de som lyssnar får höra mer nån annan gång när jag har lust!* kash *

Chapter 5: de dör– Snälla döda mig inte. – Varför? – Jag har familj - Bättre vi tar hit dem.* Ett poff hörs och tre barn och en man dyker upp *– Älskling vad är det som händer? – Jag vet inte, men var stark för barnens skull. – Jag kan berätta vad som kommer hände med er, jag kommer tortera er, och barnen, sen döda barnen för att tillslut döda er. – Vad är du för sjuk människa? – Jag är en Riddle, dotter till världens elakast trollkarl. – Magi finns inte. – Inte? Ska vi slå vad?* En dörr öppnas o någon kommer inte *- Snälla herrn ni måste hjälpa oss, hon är galen. Hon kommer döda oss. – Jaså? – Ja, snälla hjälpa oss, tänk på barnen.* mannen går fram till kvinnan *- De säger att du ska döda dem? – Är du förvånad? – Inte de minsta, bara över att du tog hem dem? – Jag kunde inte döda henne mitt på Londons gator, eller jo det kunde jag men då hade jag inte kunnat tortera henne. – Sant, jag hade börjat med den minsta. – Det var de jag också tänkte. – Vad är ni för galning då? – Galningen framför dig, är far till den andra galning som ni så fint utryckte det.* Dörren öppnas igen, o små springande stegs hörs komma in *– Hej mamma vad gör du? – Hej mina små änglar. – Du har själv barn, hur kan du då tänka på att döda mina? – Enkelt ni är mugglare. – Mamma vilka är de här? – De är en mugglar familj jag ska döda. Vill ni hjälpa till? – Får vi det mamma? – Vad är du för mor? Låter du dina barn bli mördare? – Jag uppfostrar mina barn hur jag vill! Henne kan du ta Mina. – Ok vad ska jag göra? – Säg Crucio. Och så menar du det. Var jätte arg på henne. – Vad har hon gjort då? – Hon hatar sådana som dig och mig. – Crucio!* kvinnan skriker *– Bra Mina. Vill du också försöka? – Ja det vill jag, vem får jag ta mamma? – Du kan ta honom, gör bara lika dant som din syster. – ok, Crucio.* mannen skriker *– Bra älsklingen. Ni lär er fort.* Dörren öppnas o ytterligare en person kommer in i rummet *– Klart de gör, de har ju haft de bästa lärarna. – Pappa! – Hej mina små änglar. – Hej älskling.* man hör nar mannen ger, kvinnan en puss *– Kul att ha dig hemma igen - Trevligt att se dig med Voldemort. – Ska vi avsluta det här? – Visst det är ju din familj så du bestämmer. – Men vi kan väll göra det tillsammans, var ju ett tag sedan. – visst, jag tar det yngsta barnet då, o Mina du får ta mamman, o du lilla gubben du får ta pappan. Cara du tar väll det äldsta barnet. Voldemort du vill kanske ta mellan barnet? – Visst varför inte.* barn skrik fyller rummet, tills de till slut tystnar och tårar från två personer tar över, efter en stund tystnar även de *– De var de, ska vi äta frukost nu mamma? – Ja klart vi kan, oj har den här varit på slagen? – Tydligen, vännen. – Vad är de för nått? – Jag berättar om våran värld älskling, - Mamma jag vill ha frukost nu mamma. – Ok gubben följ med pappa, o morfar så kommer jag snart.* man hör hur fyra personer lämna rummet o stänger dörren *– Jaha ni fick höra hur jag fördriver tiden. Så ni får nöja er med det, nu ska jag äta frukost.* kash *

Chapter 4: Kvälls undehållning död– kom precis hem från min kvälls underhållning som bestod av att tortera och döda en mugglar familj, det är alltid roligast att mörda barnen. Så nu är jag glad och kan lika väl berätta vidare. Om det nu är nån vaken nu. Vi kan hoppa till jag blir 11 händer inte så mycket kul där i mellan. Men som ni vet får man ju sitt brev från Hogwarts när man blir 11, och detta gällde även mig. Pappa väckte mig den morgonen jag skulle börja på skolan. Vi åt frukost tillsammans, pankakor älskar den rätten. Vid den här tiden hade mitt hår blivit långt väldigt långt till midjan typ, jag hade det alltid i en fläta. Jag och Snape hade handlat de saker jag saknade dagen innan, jag hade även fått en uggla av Snape, jag hade blivit så glad. Faktiskt så lever Merlin fortfarande som min uggla nu heter. Han är grå med svarta prickar och fyller i år 9. Men dagen innan min resa till skolan hade Merlin kommit med ett brev från rektorn, just det Dumbledore. Han hade skrivit och sagt att han ville träffa mig efter välkomstfesten, självklart började mina tankar flyga i väg, men Voldemort lugnade mig, och jag var helt lugn dagen jag skulle åka. Jag var så sur den dagen för att jag inte fick ha med min nya kvast. Jag älskade att flyga, men första årselever fick inte ha med sig kvast, vad är det för dum regel? Jag var och är fortfarande en bra quidditchs spelare. Och jag flyger gärna en tur bara för känslans skull. Jag kommer ihåg att Voldemort tyckte jag såg fin ut. Vi hade en kul frukost, med mycket skratt. nu orkar jag inte berätta mer, ja jag vet att det inte var mycket jag sa, men det är jobbigt att ha så mycket kul som jag haft i kväll och sen berätta för er, så nu får fan nöja er. God natt* kash *